Himlaspelets akter – tavlor – har illustrerats av spelets författare Rune Lindström, som bland allt annat även var verksam som illustratör. Somliga illustrationer gjorde han redan innan akterna blivit nedtecknade, somliga i efterhand.
”Därför målar jag för dej. Med mina egna färger och i min egen stil. Visst är det dalmålningar. Men det är inte efterapningar. Det är bara så att jag hittar trivseln bäst när jag får använda de medel som mina fäder använde och jag måste göra krumelurerna på mitt eget sätt. Eljest vore jag blott en eftersägare. Jag beundrar dem, dessa bygdemåleriets vagabonder, som med sin näves färdighet adlade bonadsmåleriet till konsthantverk.
Liksom spelmannen drog sin låt ensam och på eget sätt och aldrig i lag, så utövade också dalmålarna sitt kunnande på egen hand och efter eget tycke. När jag nu sätter penseln till papperet är det min avsikt att i samma enskildhet men också under samma berg och vid samma vatten åstadkomma en följd av bonader till din vägg.”*
Vid det stora bordet i tingssalen sitter rätten församlad. Lagmannen sitter vid övre ändan, närmast honom Kyrkoherden och därnäst Tolvmännen**, sex på varje sida om bordet. Framför var och en står ett ljus, en stånka och en gravölshatt. Lagmannen slår trenne slag med klubban.
I förskinn och tröja sitta Elias, Jonas och Jeremias på gubbars vis och speja mot solskenet under höga blomster.
Man ser Jerusalems stad torna upp sig till höger. Tre herdar ströva bland vilande får och getter. Nu inträder Herrans ängel med värdighet. Herdarna, Mats och Kurbitsmålaren lyfta underdånigt sina hattar.
När de sista stråkdragen förtonat träder Kung Salomo under en stolt fanfar ut på trappan och välkomnar gästabudsfolket som en krögare i sin port. Han bär krona på huvudet och präktig uniform. Mats är förtjust, generad och lysten.
På jorden hava tjugofem år förflutit. Man hör trummor och trumpeter och taktfast tramp av många fötter. Man ser Den Rika Mannens palats. Krigsmän komma tågande med blåklint och ax i armborst och brätten.Under tiden har Vår Herre inträtt i tysthet såsom Den Fattiga Lazarus och satt sig på trappan till Mats palats.
Mats Ersson är död. Sakta höres själaringning. Kurbitsmålaren, Herrans Ängel och Gamel Jerk avtaga sina hattar och gå bort. Man ser en mur med en dörr och över dörren står skrivet ”De Förlorades Paradis”. Ut genom dörren träder Vår Herre. Vår Herre tager Mats i hand och leder honom in genom Himmelens port. Ur fjärran höres den gamla psalmen ”I Himmelen, i Himmelen…”
*Dessa ord är hämtade ur foldern ”Något om mina dalmålningar”, vilken avser de fem tavlor över kyrkoåret som Rune målat.
**Tolvman = nämndeman vid Häradsrätten